Spontanköp (nästan)
En rekommendation genom en annan blogg som ledde till lite youtube och att jag var så illa tvungen att köpa skivan därefter. Som grädden på moset märkte jag att i den där lilla fina skivbutiken vid st. eriksplan hade ett bra Esbjörn Svensson utbud. De var dags att köpa den sista skivan dom gjorde innan han gick bort i en bilolycka.
En artikel om det: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1368291.svd
Det lär bli ett inlägg för eller senare, det är mycket nu som någon lite visare än jag själv sa.
En artikel om det: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1368291.svd
Det lär bli ett inlägg för eller senare, det är mycket nu som någon lite visare än jag själv sa.
Skiva #19
Har haft en paus men jag ska leverera som dek ommer till mig. Här har vi morgonens ljud.
Aqualung av Jethro Tull (1971)
Första gången jag hörde Jethro Tull var när Metallica vann en grammis för deras skiva Black Album.
Då sa nämligen Lars Ulrich i deras tacktal; We have to thank Jethro Tull for not putting out an album this year.
Jag satt där och tänkte, Jethro Tull? Men vafan, hur skulle dom kunna vara konkurans till Metallica? Dom är bara ett gäng gammla tjocka gubbar med fula skjortor och flöjtar.
De var då och nu är nu, nu har deras skiva Aqualung blivit etablerad i mitt bibliotek. Jag kommer ihåg när jag första gången hittade "Bill Baileys top ten prog rock" som var något inslag från ett brittiskt musikprogramm. Han listade den musikstil jag avdyrkade just då.
Jag kände igen standard reprtouaren i listan men Jethro Tull, Jag hade hört namnet men när jag såg dom där i sin ungdom så blev jag förtrållad. Jag får lägga till att dom har väldigt najs live frammträdanden.
Men det kom sig iallfall att jag lyssna på den här plattan av dom. En tvådelad koncept platta, som inte var meningen att vara en koncept platta.
Det är en väldigt jämn platta där nästan alla låtar har samma kvalité (inte hitvarning). Sjukt bra musik som alltid går ner som smör i min bok. Vad ska man säga, 70-talet i england hade något av det mest fantastiska mucicerandet som någonsin gjorts!
Bästa låtarna:
Aqualung
Cross-Eyed Mary
Mother Goose
Up To Me
My God
Hymn 43
Locomotive Breath
Wind Up
/P
Aqualung av Jethro Tull (1971)
Första gången jag hörde Jethro Tull var när Metallica vann en grammis för deras skiva Black Album.
Då sa nämligen Lars Ulrich i deras tacktal; We have to thank Jethro Tull for not putting out an album this year.
Jag satt där och tänkte, Jethro Tull? Men vafan, hur skulle dom kunna vara konkurans till Metallica? Dom är bara ett gäng gammla tjocka gubbar med fula skjortor och flöjtar.
De var då och nu är nu, nu har deras skiva Aqualung blivit etablerad i mitt bibliotek. Jag kommer ihåg när jag första gången hittade "Bill Baileys top ten prog rock" som var något inslag från ett brittiskt musikprogramm. Han listade den musikstil jag avdyrkade just då.
Jag kände igen standard reprtouaren i listan men Jethro Tull, Jag hade hört namnet men när jag såg dom där i sin ungdom så blev jag förtrållad. Jag får lägga till att dom har väldigt najs live frammträdanden.
Men det kom sig iallfall att jag lyssna på den här plattan av dom. En tvådelad koncept platta, som inte var meningen att vara en koncept platta.
Det är en väldigt jämn platta där nästan alla låtar har samma kvalité (inte hitvarning). Sjukt bra musik som alltid går ner som smör i min bok. Vad ska man säga, 70-talet i england hade något av det mest fantastiska mucicerandet som någonsin gjorts!
Bästa låtarna:
Aqualung
Cross-Eyed Mary
Mother Goose
Up To Me
My God
Hymn 43
Locomotive Breath
Wind Up
/P
Skiva #18
Denna skiva har inprincip kommit upp varje dag men jag har inte skrivit om den. Jag hade igentligen fantiserat om ett monster inlägg med alla skivor av den här gruppen för om de är några som trycker på rätt knappar är de dom här grabbarna. Men nu tar vi deras tungviktare så länge, lista ut en titel mer än jag och du får en femma.
Amputechture av The Mars Volta (2006)
Deras influenser? Bra fråga för dom är många, dom rotar sig i punk och bland annat dub men dom är så mycket mer.
Vad dom gör i det här bandet är vad jag ser som en blanding av: Salsa musik, King Crimson, Jazz och något annat som saknar mänsklig puls.
Ett återkommande fenomen i deras musik vad jag märkt av är att dom kan lägga en ganska svängig melodi på tillexempel gitarren sedan gå lös på ett gäng trummor, blåsinstrument och effekter.
Det är harmoniskt men också en väldig röra.
Men med tanke på hur de spelar in sina skivor så är det inte kosntigt att det blir lite hur som hällst.
När de spelar in så är det grundaren Omar Rodríguez Lopez (gitarristen) som skriver allt och ger bara sen riktlinjer åt de övriga musikerna samt ett stycke noter som de ska följa blint, tydligen ska ingen höra den slutgiltiga produkten förräns den värkligen är klar.
Det finns hur mycket som hällst att säga om The Mars Volta men jag får lägga band på mig och fokusera på skivan en stund.
De här var den första skivan jag hörde med dom, jag höll på att ramla ur stolen efter det ganska lugna introt som gick över till spår nummer två som brakar låss med en jävla storm.
Jag satt bara och undrade; kan man göra så här? är det så här det låter i en dåres huvud?
Många frågor gick men det enda jag visste i slutändad var att jag avgudade den här musiken.
Sångaren Cedric Bixler-Zavala har ett jävligt skönt register också, med hjälp av produktion gör dom honom till en perfekt och obetalbar del av produktionen. Folk i min umgängeskrets brukar klaga på honom över hans stil, vad finns det att inte gilla?? Han är fenomenal!!
Deras keyboardist lägger ett riktigt sjukt keybord solo som ni bör försöka hitta på skivan, de blir roligare om ni försöker hitta det själva. Men vill ni prova något lite annorlunda och gillar salsa gung då ska ni prova dom här grabbarna, jag har aldrig blivit besviken pch har kommit till att äga större delen av deras disco.
Jag ska också se dom nu i november vilket kommer bli helt galet och jag är lite för peppad!
Det är min plikt att skriva om deras andra skivor så de kommer sinom tid, håll tillgodo så länge.
Bästa låtarna:
Tetragrammaton
Vermicide
Meccamputechture
Asilos Magdalena
Viscera Eyes
Day Of The Baphomets
/P
Amputechture av The Mars Volta (2006)
Deras influenser? Bra fråga för dom är många, dom rotar sig i punk och bland annat dub men dom är så mycket mer.
Vad dom gör i det här bandet är vad jag ser som en blanding av: Salsa musik, King Crimson, Jazz och något annat som saknar mänsklig puls.
Ett återkommande fenomen i deras musik vad jag märkt av är att dom kan lägga en ganska svängig melodi på tillexempel gitarren sedan gå lös på ett gäng trummor, blåsinstrument och effekter.
Det är harmoniskt men också en väldig röra.
Men med tanke på hur de spelar in sina skivor så är det inte kosntigt att det blir lite hur som hällst.
När de spelar in så är det grundaren Omar Rodríguez Lopez (gitarristen) som skriver allt och ger bara sen riktlinjer åt de övriga musikerna samt ett stycke noter som de ska följa blint, tydligen ska ingen höra den slutgiltiga produkten förräns den värkligen är klar.
Det finns hur mycket som hällst att säga om The Mars Volta men jag får lägga band på mig och fokusera på skivan en stund.
De här var den första skivan jag hörde med dom, jag höll på att ramla ur stolen efter det ganska lugna introt som gick över till spår nummer två som brakar låss med en jävla storm.
Jag satt bara och undrade; kan man göra så här? är det så här det låter i en dåres huvud?
Många frågor gick men det enda jag visste i slutändad var att jag avgudade den här musiken.
Sångaren Cedric Bixler-Zavala har ett jävligt skönt register också, med hjälp av produktion gör dom honom till en perfekt och obetalbar del av produktionen. Folk i min umgängeskrets brukar klaga på honom över hans stil, vad finns det att inte gilla?? Han är fenomenal!!
Deras keyboardist lägger ett riktigt sjukt keybord solo som ni bör försöka hitta på skivan, de blir roligare om ni försöker hitta det själva. Men vill ni prova något lite annorlunda och gillar salsa gung då ska ni prova dom här grabbarna, jag har aldrig blivit besviken pch har kommit till att äga större delen av deras disco.
Jag ska också se dom nu i november vilket kommer bli helt galet och jag är lite för peppad!
Det är min plikt att skriva om deras andra skivor så de kommer sinom tid, håll tillgodo så länge.
Bästa låtarna:
Tetragrammaton
Vermicide
Meccamputechture
Asilos Magdalena
Viscera Eyes
Day Of The Baphomets
/P
skiva #17
för att bevisa att jag också läser tidningen (iallafall SvDs kultur tidning) så tar vi en skiva som inte är nyhetsaktuell men iallafall personen ifråga. Den store romantik poeten Leonard Cohen, för idag förstår ni fyller han 75 år. Vad är då inte merp assande en hans senaste live skiva inspelade i London 2008.
Live In London av Leonard Cohen (2008)
Leonard Cohen, myten bakom den omtalad och sönderspelade låten på idol; Hallelujah. Men det är mycket mer från den här artisten som är av högsta tänklbara kvalité.
Jag känner inte till han väl, han har i sin karriär släppt 10 studio album med växlande kvalité antar jag. Men jag såg affichen för hans live show som har samma motiv som omslaget på skivan ock tänkte; Jävlar vilken ball gubbe. Sedan fick jag vet av min pappa att man ska defentift kolla upp honom.
Så jag tog den här skivan som mjukstart, live brukar oftast vara en slags best off, och jag gjorde helt rätt. Han är en ruskigt bra live artist så risken är nu att jag blir besviken på honom i studiomiljö.
Det här måste också vara hans ultimata "best off" för de finns ingen låt som faller.
En riktig hångel-middag platta, vem som har sånna nuförtiden...
Men helt klar hög mysfaktor. Har man hört Imogean Heap eller kanske Jeff Buckley sjunga Halleluja kommer man inte bli besviken på det här, min slutsats är att han defentift är bättre. Han är jävligt "easy listening" så ta för er av han i vilket medium ni nu än känner för.
Bästa låtarna:
Dance Me To The End Of Love
The Future
Ain't No Cure For Love
Bird On The Wire
Everybody Knows
Suzanne
The Gypsy's Wife
Boogie Street
Hallelujah
I'm Your Man
Take This Waltz
/P
Live In London av Leonard Cohen (2008)
Leonard Cohen, myten bakom den omtalad och sönderspelade låten på idol; Hallelujah. Men det är mycket mer från den här artisten som är av högsta tänklbara kvalité.
Jag känner inte till han väl, han har i sin karriär släppt 10 studio album med växlande kvalité antar jag. Men jag såg affichen för hans live show som har samma motiv som omslaget på skivan ock tänkte; Jävlar vilken ball gubbe. Sedan fick jag vet av min pappa att man ska defentift kolla upp honom.
Så jag tog den här skivan som mjukstart, live brukar oftast vara en slags best off, och jag gjorde helt rätt. Han är en ruskigt bra live artist så risken är nu att jag blir besviken på honom i studiomiljö.
Det här måste också vara hans ultimata "best off" för de finns ingen låt som faller.
En riktig hångel-middag platta, vem som har sånna nuförtiden...
Men helt klar hög mysfaktor. Har man hört Imogean Heap eller kanske Jeff Buckley sjunga Halleluja kommer man inte bli besviken på det här, min slutsats är att han defentift är bättre. Han är jävligt "easy listening" så ta för er av han i vilket medium ni nu än känner för.
Bästa låtarna:
Dance Me To The End Of Love
The Future
Ain't No Cure For Love
Bird On The Wire
Everybody Knows
Suzanne
The Gypsy's Wife
Boogie Street
Hallelujah
I'm Your Man
Take This Waltz
/P
Skiva #16
The Resistance av Muse (2009)
En uppföljare på Black Holes And Revelations? svårslaget? JA, men kan dom ha lyckats?
När jag fick den idag kunde jag inte hejda mig och började strecklyssna den direkt och t.om följa med i texthäftet. Jag tror man ska lyssna på den här skivan med ett väldigt öppet hjärta, annars kan det bli knasigt.
Jag var ivrig och väntade mig riktigt najs ös i gammal anda. Men den här skivan tar en lite annan riktning, vilket var en besvikelse till en början men nu ett par lyssningar senare har de börjat jämna ut sig och man tar en annan infallsvinkel till den.
Det är utan att tveka en ganska lugn och symfonisk platta, vilket alltid har varit inslag i muse musik men här har det helt klart tagit över. Kanske var dom lite trötta på det gammla?
Tolka mig inte fel, det riktigt stinker muse om plattan men den är lite annorlunda.
Dom har även visat att dom är ritkiga Queen fans på Unitet States of Eurasia/Colateral Damage som är jävligt roligt att lyssna på. Även en tre dels Sympfoni som skivan avslutas med är riktigt avslappnade att lyssna på, riktigt pompös.
Den är väldigt poppig också, men det har dom väll alltid varit? Jag inbillar mig att det är mer än vanligt. Kan va avsaknad av deras riktigt skrikiga dist dom har använt förr. Som slutsats på soundet är det väll det jag mest saknar i ljudbilden överlag.
Det enda stället plattan riktigt faller platt är låten Undisclosed Desires som är på tok för MTV pop/RNB för mig. Men annars bra skiva, jag ångrar inte köpet alls! Provlyssna den vettja.
Bästa låtarna:
Uprising
Resistance
United States Of Eurasia / Colateral Damage
Unnatural Selection
MK Ultra
Exogenesis: Symphony Part 1 (overture)
Exogenesis: Symphony Part 2 (Cross-Pollination)
/P
Tomten kommer tidigt i år!
Efter en måttligt seg dag i plugget så kommer man hem till en liten lapp där det står att man ska hämta paket! Prisad vare Ginza! Nu har bilioteket utökats.
Skivlistan:
Muse - Origin Of Symmetry
Muse - Absolution
Muse - Black Holes And Revelations
Muse - The Resistance
Porcupine Tree - Deadwing
Porcupine Tree - Fear Of A Blank Planet
Porcupine Tree - The Incident
Mars Volta - De-loused In The Comatorium
Mars Volta - Bedlam In Goliath
De var helt enkelt dags att äga större delen av artisternas kollektion, så bra musik bör man helt enkelt köpa.
Som ni ser har jag de splitternya muse och porcupine tree plattorna med i listan, så inlägg om dom kommer så fort jag lyssnat in dom. Tills dess ska jag slå mig ner och njuta av dom till det yttersta.
/P
Skivlistan:
Muse - Origin Of Symmetry
Muse - Absolution
Muse - Black Holes And Revelations
Muse - The Resistance
Porcupine Tree - Deadwing
Porcupine Tree - Fear Of A Blank Planet
Porcupine Tree - The Incident
Mars Volta - De-loused In The Comatorium
Mars Volta - Bedlam In Goliath
De var helt enkelt dags att äga större delen av artisternas kollektion, så bra musik bör man helt enkelt köpa.
Som ni ser har jag de splitternya muse och porcupine tree plattorna med i listan, så inlägg om dom kommer så fort jag lyssnat in dom. Tills dess ska jag slå mig ner och njuta av dom till det yttersta.
/P
Skiva #15
Då fortsätter vi följetången...
Viva la Vida av Coldplay (2008)
Jag kommer ihåg att jag laddade hem en live konsert med Coldplay gjord utanför BBC huset i England, där spelade dom en blandning av gammla låtar och låtar från deras kommande skiva vid namn Viva La Vida. Det var absolut fullsmockat utanför, så det var en rätt cool spelning i sin egen bemärkelse.
X&Y var en riktigt bra platta så att höra nytt från Coldplay var man riktigt taggad på.
Sommaren 2008 var jag i Californien och inne på Amoeba records store i L.A och tog jag min chans att knipa skivan (och självklart något anant fint när man väl var i den anrika butiken). Sen när vi reste runt i bilen varvade den skivan väldigt bra, det blev snabbt meningsskiljaktigheter i bilen. Mina systrar ville hela tiden byta till viva la vida och lyssna på den i repeat, vilket i min bok är riktigt fånigt. Men man lyssnade in den väl för att sen lägga den på hyllan i någon vecka innan man tog fram den igen. Allt det där om att de rippad Satriani stämmer nästan på achord nivå men är orelevant för mig, han får se det som en hyllning eller något. Bra skiva, får se om coldplay kan vi alla grammisar igen med nästa skiva?
Bästa låtarna:
Life In Technicolor
Cemeteries Of London
42
Lovers In Japan/Reign Of Love
Yes
Violet Hill
/P
Viva la Vida av Coldplay (2008)
Jag kommer ihåg att jag laddade hem en live konsert med Coldplay gjord utanför BBC huset i England, där spelade dom en blandning av gammla låtar och låtar från deras kommande skiva vid namn Viva La Vida. Det var absolut fullsmockat utanför, så det var en rätt cool spelning i sin egen bemärkelse.
X&Y var en riktigt bra platta så att höra nytt från Coldplay var man riktigt taggad på.
Sommaren 2008 var jag i Californien och inne på Amoeba records store i L.A och tog jag min chans att knipa skivan (och självklart något anant fint när man väl var i den anrika butiken). Sen när vi reste runt i bilen varvade den skivan väldigt bra, det blev snabbt meningsskiljaktigheter i bilen. Mina systrar ville hela tiden byta till viva la vida och lyssna på den i repeat, vilket i min bok är riktigt fånigt. Men man lyssnade in den väl för att sen lägga den på hyllan i någon vecka innan man tog fram den igen. Allt det där om att de rippad Satriani stämmer nästan på achord nivå men är orelevant för mig, han får se det som en hyllning eller något. Bra skiva, får se om coldplay kan vi alla grammisar igen med nästa skiva?
Bästa låtarna:
Life In Technicolor
Cemeteries Of London
42
Lovers In Japan/Reign Of Love
Yes
Violet Hill
/P
Skiva #14
Idag blev jag sugen på att skriva om lite populärkultur skiva #14 och #15 kommer vara något ur det facket. Om jag inte slirar in på fel spår förståss...
Only By The Night av Kings Of Leon (2008)
Jag minns året 2008, min syster har sällan något att komma med i musikväg. hon frågar mest mig, och en gång bad hon mig kolla upp ett band som hette Kings Of Leon.
Vid första anblick var dom inget särskilt tyckte jag, men satt man och slölyssnade på dom en längre tid satte dom sig på hjärnan och dom har återkommit i lurarna flertalet gånger efter det. Det här är ganska bra populärkulturmusik i min bok.
Dom kom onekligen långt med den här skivan, man kanske borde kolla deras tre föregående alster och se om de är något att ha?
Men sen kom 2009 och då jävlar var dom coola med "deras nya hitlåt Sex On Fire". Eller hur var det reklamen gick? Igentligen vet jag inte varför jag skriver om den här skivan, vid de här laget har väll alla hört den. Men den är ganska bra så varför inte? Folk kanske har missat dom bra låtarna och sitter med Sex On Fire lite för mycket på spotify.
Bästa låtarna:
Closer
Manhattan
Revelry
Notion
Be Somebody
Cold Desert
/P
Only By The Night av Kings Of Leon (2008)
Jag minns året 2008, min syster har sällan något att komma med i musikväg. hon frågar mest mig, och en gång bad hon mig kolla upp ett band som hette Kings Of Leon.
Vid första anblick var dom inget särskilt tyckte jag, men satt man och slölyssnade på dom en längre tid satte dom sig på hjärnan och dom har återkommit i lurarna flertalet gånger efter det. Det här är ganska bra populärkulturmusik i min bok.
Dom kom onekligen långt med den här skivan, man kanske borde kolla deras tre föregående alster och se om de är något att ha?
Men sen kom 2009 och då jävlar var dom coola med "deras nya hitlåt Sex On Fire". Eller hur var det reklamen gick? Igentligen vet jag inte varför jag skriver om den här skivan, vid de här laget har väll alla hört den. Men den är ganska bra så varför inte? Folk kanske har missat dom bra låtarna och sitter med Sex On Fire lite för mycket på spotify.
Bästa låtarna:
Closer
Manhattan
Revelry
Notion
Be Somebody
Cold Desert
/P
Skiva #13
Aftonbladet gav mig precis den strålande nyheten att Rammstein kommer till stockholm i Februari 2010, då kommer pappa bli glad. Då är det itne mer en rätt att jag ger er en skiva från den tyska fabriken?
Sehnsucht av Rammstein (1997)
Jag såg dom först på det gammla tvprogrammet voxpop och tyckte dom var häftiga men jag började inte gilla dom på riktigt förräns jag såg filmen The Matrix när den kom ut på bio och köpte soundtracket så fort jag lämnat salongen. Då var min och pappas favoritlåt Du hast en lång tid framöver, sen började vi utforska deras växande katalog.
Den här skivan var den första man riktigt nötte sönder innan jag gick tillbaka i tiden till skivan herzelied. Jag kommer ihåg att vi var helt lamslagna, vi hade aldrig hört så koncistent marchtaktmusik, jag är säker på att industri gangern har mer av samma vara men vi var inte så nyfikna. Men vi tyckte iallafall att Rammstein var det hårdaste vi hört. Nu många år senare kan man fortfarande sätta in deras skivor i spelaren och känna samma känsla som då, Rammstein är en dos av maskineri världen behöver för att fungera.
En övrig kul notis just för att dom sjunger på tyska är lyriken lite mystisk, tur som kan min far tyska så jag minns än idag hur han brukade energiskt berätta för mig vad dom sa i låten menden enthusiasm som man sällan hittar. Sehnsucht betyder förövrigt längtan, sug på den karamellen.
Bästa låtarna:
Sehnsucht
Engel
Bestrafe Mich
Du Hast
Bück Dich
Spiel Mit Mir
Eifersucht
/P
Sehnsucht av Rammstein (1997)
Jag såg dom först på det gammla tvprogrammet voxpop och tyckte dom var häftiga men jag började inte gilla dom på riktigt förräns jag såg filmen The Matrix när den kom ut på bio och köpte soundtracket så fort jag lämnat salongen. Då var min och pappas favoritlåt Du hast en lång tid framöver, sen började vi utforska deras växande katalog.
Den här skivan var den första man riktigt nötte sönder innan jag gick tillbaka i tiden till skivan herzelied. Jag kommer ihåg att vi var helt lamslagna, vi hade aldrig hört så koncistent marchtaktmusik, jag är säker på att industri gangern har mer av samma vara men vi var inte så nyfikna. Men vi tyckte iallafall att Rammstein var det hårdaste vi hört. Nu många år senare kan man fortfarande sätta in deras skivor i spelaren och känna samma känsla som då, Rammstein är en dos av maskineri världen behöver för att fungera.
En övrig kul notis just för att dom sjunger på tyska är lyriken lite mystisk, tur som kan min far tyska så jag minns än idag hur han brukade energiskt berätta för mig vad dom sa i låten menden enthusiasm som man sällan hittar. Sehnsucht betyder förövrigt längtan, sug på den karamellen.
Bästa låtarna:
Sehnsucht
Engel
Bestrafe Mich
Du Hast
Bück Dich
Spiel Mit Mir
Eifersucht
/P
Blivit med ny bas!
Ett litet materialistiskt inlägg ska man också ha.
Jag har inte lagt upp något på ett tag nu för jag har spenderat hela helgen med att laga min dator. Men nu funkar den "relativt" bra så nu kan jag fortsätta att skriva lite.
I fredags så var man ute på äventur söder om stan och så köper man den här fina pjäsen; En koreanskt handgjord epiphone thunderbid. En riktigt fin bas men sjukt fint ljud, koreanskt hangjord är inget att skryta med men den är väldigt fin iallafall. Så nu är jag upptagen med den väldigt mycket :)
Ni ser det hemmajorda hardcaset som gick med i affären också, en kompis till mig ska nog göra något trevligt motiv på den också.
kommer tillbaks snart med en ny skiva till er.
/P
Jag har inte lagt upp något på ett tag nu för jag har spenderat hela helgen med att laga min dator. Men nu funkar den "relativt" bra så nu kan jag fortsätta att skriva lite.
I fredags så var man ute på äventur söder om stan och så köper man den här fina pjäsen; En koreanskt handgjord epiphone thunderbid. En riktigt fin bas men sjukt fint ljud, koreanskt hangjord är inget att skryta med men den är väldigt fin iallafall. Så nu är jag upptagen med den väldigt mycket :)
Ni ser det hemmajorda hardcaset som gick med i affären också, en kompis till mig ska nog göra något trevligt motiv på den också.
kommer tillbaks snart med en ny skiva till er.
/P
Skiva #12 gästinlägg
Då var det dags att släppa på min vän D igen, han har varit så flitig med sitt skrivande så annat kan man inte göra.
Om gud vill och vädret tillåter av Organsimen (2009)
Organism 12 eller Organismen som han nu mer kallar sig har varit med i gemet länge. Han och hans Mobbade Barn Med Automatvapen visade hiphop-sverige hur man böjer, vinklar och skruvar ord sjukare än en förkylning. När Seron lämnade MBMA(se Mobbade barn med automatvapen) blev det solokarriär för Johan. Som Organism 12 egentligen heter. Två Soloplattor och otaliga mixtapes har han släppt.
Hans senaste släpp ”Om gud vill och vädret tillåter” är i princip helt fritt från underliga metaforer eller ordböjelser men det är helt klart Organismen som spottar vers på vers. Det här är en mer personlig skiva med inslag av förhållande och kärlek. Johan har tyvärr saktat ner tempot på plattan och rappar långsammare men låt ej detta att få er att avstå en lyssning. Med låtar som ”Den vita kaninen” och ”Imornien” kan man inte bli annat än nöjd. Hans trogne vapendragare Dj Large har ju såklart producerat allt på plattan förutom sista spåret(Begravningen) och jag kan inte säga annat än att han må vara den bästa producenten i landet falukorv. Vill ni ha en laidback platta med mycket klyftiga och hängivna texter så gör ni bäst i att haffa plattan på hans blogg eller på thepiratebay.org(Där han har släppt den gratis).
Låtar som bör uppmärksammas är:
Den vita kaninen
Imornien
Jag blir sjuk av dig
Om du var jag
Som en rysning
Tomma ord ft. Avastyle.
/D
Skiva #11
Sitter i skolan och är flitig. Rätt krydda i den soppan blir lite riktigt tunga franska grejer. Som jag lovade, fler inlägg denna dag.
(Cross) av Justice (2007)
Året var 2007 och jag var helt våt bakom öronen när det kom till electro och annan klubb orienterad musik. Tur som hade jag min vän Milad (Dj M.O.D) som kunde vägleda mig i den djungeln av remixes och allt vad det nu var. Jag hade svårt för de formatet men man kunde hitta bra musik om man orkade leta sig igenom allt.
Tur var att han gav gav mig en artist som lanserade musik i ett format som jag förstod (jag vet att olika DJs släpper skivor och så men jag var en färsking så lev med mig).
Man blev för introducerad till deras hitlåt D.A.N.C.E som gick på MTV, men när man fick lyssna på hela skivan och fick en riktigt fet käftsmäll av den stenhårda elektron dom levererade. Man blev helt mållös, dom öppnade en ny värld för mig i klubb musik. Förvisso har jag inte hittat så många som klår dom men några artister har man börjat upskatta iallafall.
Men har man bara hört D.A.N.C.E så rekommenderar jag att man lyssnar på den här skivan, ni kommer inte bli besvikna.
Bästa låtarna:
Genesis
Let There Be Light
Phantom
Phantom Pt. 2
DVNO
Stress
Waters Of Nazareth
/P
(Cross) av Justice (2007)
Året var 2007 och jag var helt våt bakom öronen när det kom till electro och annan klubb orienterad musik. Tur som hade jag min vän Milad (Dj M.O.D) som kunde vägleda mig i den djungeln av remixes och allt vad det nu var. Jag hade svårt för de formatet men man kunde hitta bra musik om man orkade leta sig igenom allt.
Tur var att han gav gav mig en artist som lanserade musik i ett format som jag förstod (jag vet att olika DJs släpper skivor och så men jag var en färsking så lev med mig).
Man blev för introducerad till deras hitlåt D.A.N.C.E som gick på MTV, men när man fick lyssna på hela skivan och fick en riktigt fet käftsmäll av den stenhårda elektron dom levererade. Man blev helt mållös, dom öppnade en ny värld för mig i klubb musik. Förvisso har jag inte hittat så många som klår dom men några artister har man börjat upskatta iallafall.
Men har man bara hört D.A.N.C.E så rekommenderar jag att man lyssnar på den här skivan, ni kommer inte bli besvikna.
Bästa låtarna:
Genesis
Let There Be Light
Phantom
Phantom Pt. 2
DVNO
Stress
Waters Of Nazareth
/P
Skiva #10
Jag känner mig på riktigt bra skirvar humör och musiken är överallt, finnns risk för fler inlägg idag.
Camel av Camel (1973)
Den första skivan från Proggmonstret vid namn Camel med gitarrguden Andrew Latimer vid rodret. Kan de bli dåligt? NEJ!
Dom kom att släppa mång skivor efter denna och många förbannat bra. Men vi börjar vid roten, den här skivan är inte speciellt "proggig" i referens till deras senare skivor. Men man hör var dom började och det är riktigt lovande. Mycket jazz och väldigt easy listening, deras balader utöver hela karriären är fenomenala och dom kommer finnas här på Fonogram för eller senare.
Man kan säga att dom faller lite i samma fack som sena Pink Floyd, proggigt men aldrig särskilt konstigt, så bli inte avskärckta. Engelsmännen har alltid varit stora i musikens värld för allt dom gjort, men deras största manifestation var onekligen proggen på 70-talet. Camel var med där och skrev historia utan att tveka.
Bästa låtarna:
Slow Yourself Down
Mystic Queen
Six Ate
Seperation
Never Let Go
Curiosity
/P
Camel av Camel (1973)
Den första skivan från Proggmonstret vid namn Camel med gitarrguden Andrew Latimer vid rodret. Kan de bli dåligt? NEJ!
Dom kom att släppa mång skivor efter denna och många förbannat bra. Men vi börjar vid roten, den här skivan är inte speciellt "proggig" i referens till deras senare skivor. Men man hör var dom började och det är riktigt lovande. Mycket jazz och väldigt easy listening, deras balader utöver hela karriären är fenomenala och dom kommer finnas här på Fonogram för eller senare.
Man kan säga att dom faller lite i samma fack som sena Pink Floyd, proggigt men aldrig särskilt konstigt, så bli inte avskärckta. Engelsmännen har alltid varit stora i musikens värld för allt dom gjort, men deras största manifestation var onekligen proggen på 70-talet. Camel var med där och skrev historia utan att tveka.
Bästa låtarna:
Slow Yourself Down
Mystic Queen
Six Ate
Seperation
Never Let Go
Curiosity
/P
Skiva #9
Jag försökte va en flitig pojk och plugga nu på kvälls timmarna och en sak har jag defentift lärt mig. Om man vill lyssna på musik medans man pluggar måste det var något riktigt sönderlyssnat som du kanske stampar takten till eller något du inte tar någon större notis till som ett surr i bakgrunden. Däremot en platta som fångar intresse och du börjar "luslyssna" är en riktigt dålig idé... Så det är dags igen att berätta om en skiva.
Live At The Apollo Volume II av James Brown (1967)
James Brown vad mer behöver man säga? En sann legend med riktig känsla. Det här som ni ser är Volume 2, hans första inspelning på The Apollo i Harlem 1963 blev så lyckad så han gjorde om det. Det finns även en volym 3 som tydligen ska vara jävligt bra men jag har inte letat fram den ännu, det är "work in progress".
Men åter till skivan i fråga...
En sann talang på scen och en jävla röst som han klämmer varenda unns av kraft ur. Om man har sett lite klipp från den gammla goda tiden (tillexempel på tuben) så ser man den energin han levererade live. Jag kan igentligen inte säga så mycket om James Brown för sanningen är att jag inte kan så mycket om han eller hanns musik förutom att jag tycler den här skivan är helt fantiastisk. En riktig live skiva som rankar med den absoluta toppen. Lyssna på den!
Bästa låtarna:
Think
Kansas City
Sweet Soul Music
It's A Man's Man's Man's World
Caravan
Bring It Up
Let yourself Go
There Was A Time
Please, Please, Please
/P
Live At The Apollo Volume II av James Brown (1967)
James Brown vad mer behöver man säga? En sann legend med riktig känsla. Det här som ni ser är Volume 2, hans första inspelning på The Apollo i Harlem 1963 blev så lyckad så han gjorde om det. Det finns även en volym 3 som tydligen ska vara jävligt bra men jag har inte letat fram den ännu, det är "work in progress".
Men åter till skivan i fråga...
En sann talang på scen och en jävla röst som han klämmer varenda unns av kraft ur. Om man har sett lite klipp från den gammla goda tiden (tillexempel på tuben) så ser man den energin han levererade live. Jag kan igentligen inte säga så mycket om James Brown för sanningen är att jag inte kan så mycket om han eller hanns musik förutom att jag tycler den här skivan är helt fantiastisk. En riktig live skiva som rankar med den absoluta toppen. Lyssna på den!
Bästa låtarna:
Think
Kansas City
Sweet Soul Music
It's A Man's Man's Man's World
Caravan
Bring It Up
Let yourself Go
There Was A Time
Please, Please, Please
/P
Skiva #8
Eftersom jag senast skrev om Porcupine Tree så påminnde jag mig själv om deras koppling till opeth och jobbet Steven Wilson gjorde på deras plattor. Så idag ska jag ge en av deras plattor lite ljus som just han medverkade på.
Damnation av Opeth (2003)
Historian som jag förstår den var att när det kom till att göra den här plattan hade dom den vanliga mixen i soppan som Opeth brukar ha; En hel del "hårda" låtar och "softa" låtar som dom brukar ha och blanda jävligt fint på sina skivsläpp. Men här bestämde dom istället att släppa två skivor, en mjuk och en hård. Den hårda var Deliverence och den mjuka Damnation. Många som inte blivit särskilt förtjusta i den hårda orienteringen i Opeths musik brukar ändå falla för den här skivan, säga vad man vill men Mikael Åkerfeldt är den vassaste kniven i lådan och kan utan tvekan skriva jävligt bra musik.
Här får dom verkligen smeka på med balladerna och deras jazzorienterade influenser, just deras trummis dom hade på den här plattan Martin Lopez* har riktigt fin känsla för den här typen av spel
De känns dock som att den här skivan glänser extra mycket för att dess bror (Deliverence) har ganska dålig produktion, som en god vänn sa till mig; den saknar tryck! Tolka mig inte fel, Damnation är en grymmt bra platta lika så Deliverence. Men jobbet Steven Wilson gjore på Damnation är fenomenalt. Helt klart borde folk som gillar den här plattan prova deras andra material, en god vänn till mig som jag lärde gilla den här plattan har börjat se de fina i deras andra musik. Så alla kan lära sig som tur är, prova du med! I min bok är alla Opeths plattor bra, det är mycket sagt jämtemot andra band.
Bästa låtarna:
Windopane
In My Time Of Need
Closure
Hope Leaves
To Rid The Diseas
Ending Credits
Martin Lopez*: Martin Lopez medverkade i Opeth mellan åren 1998-2005, innan han var tvungen att lämna Opeth på grund av problem med sin häsla och välbefinnande.
Damnation av Opeth (2003)
Historian som jag förstår den var att när det kom till att göra den här plattan hade dom den vanliga mixen i soppan som Opeth brukar ha; En hel del "hårda" låtar och "softa" låtar som dom brukar ha och blanda jävligt fint på sina skivsläpp. Men här bestämde dom istället att släppa två skivor, en mjuk och en hård. Den hårda var Deliverence och den mjuka Damnation. Många som inte blivit särskilt förtjusta i den hårda orienteringen i Opeths musik brukar ändå falla för den här skivan, säga vad man vill men Mikael Åkerfeldt är den vassaste kniven i lådan och kan utan tvekan skriva jävligt bra musik.
Här får dom verkligen smeka på med balladerna och deras jazzorienterade influenser, just deras trummis dom hade på den här plattan Martin Lopez* har riktigt fin känsla för den här typen av spel
De känns dock som att den här skivan glänser extra mycket för att dess bror (Deliverence) har ganska dålig produktion, som en god vänn sa till mig; den saknar tryck! Tolka mig inte fel, Damnation är en grymmt bra platta lika så Deliverence. Men jobbet Steven Wilson gjore på Damnation är fenomenalt. Helt klart borde folk som gillar den här plattan prova deras andra material, en god vänn till mig som jag lärde gilla den här plattan har börjat se de fina i deras andra musik. Så alla kan lära sig som tur är, prova du med! I min bok är alla Opeths plattor bra, det är mycket sagt jämtemot andra band.
Bästa låtarna:
Windopane
In My Time Of Need
Closure
Hope Leaves
To Rid The Diseas
Ending Credits
Martin Lopez*: Martin Lopez medverkade i Opeth mellan åren 1998-2005, innan han var tvungen att lämna Opeth på grund av problem med sin häsla och välbefinnande.
Skiva #7
Söndag är det idag och jag satt precis och lyssnade på en intervju med Steven Wilson på Planet Rock (the UK's classic rock station) där han snackar om den kommande Porcupine Tree plattan; The Incident.
Den är självklart förbeställd och konsertplåten är köpt så jag sitter bara tålmodigt och väntar...
Så länge kan jag ta upp en fin platta med dom!
Fear Of A Blank Planet av Porcupine Tree (2007)
Hur jag först kom i kontakt med Steven Wilson och PT var genom Opeths DVD Lamentations där han medverkade i inspelningen och prduktionen av deras dubbel CD release (Deliverence och Damnation). När Mikael Åkerfeldt talar väl om ett annat band på sin DVD då kan man inte annat än söka upp dom och provlyssna.
I regel brukar jag leta mig bakåt i "Discon" och börja från början, för att se utvecklingen. Men här gick jag på deras senaste släpp direkt, vilket just är Fear of a blank planet.
Kuriosan över namnet är att den är smått kopierad av en gammal Public Enemy skiva som betittlades med Fear of a black planet. Tydligen ska lyric temat stämma överens med Public Enemys men det har jag själv inte kollat upp.
Skivan i sig är en väldigt fint hanterad bit musik och meningsfull lyrik vilket ibland jag kan tycka är ganska orelevant. Men här kommer det till en koncept platta i högsta grad som handlar om hur ungdommen avväcklar sin nyfikenhet och sluter sig från omvärlden framför TV/datorn. Hela det temat är väldigt enkelt att följa i lyriken, inte kryptiskt på något vis. Den här skivan faller i mitt fack där jag sätter på den och måste lyssna på hela i ett svep och inte flippa runt bland låtarna, det är trotts allt en väldigt stämmningsfull skiva och det är så jag tror Steven Wilson avsåg att den skulle upplevas. Efter den här började jag leta mig bakåt i katalogen och hittade flera ädelstenar, vilka troligen kommer dyka upp här dom med som jag har lovat med nästan varje artist jag bifogat. Men först i tur blir nog deras kommande platta The Incident, de man fått provlyssna på webben låter fenomenalt! Njut av den här skivan i sin helhet gott folk! Ni kommer inte bli besvikna!
Bästa Låtarna:
Fear of A Blank Planet
My Ashes
Anesthetize
Sentimental
Way Out of Hrere
/P
Den är självklart förbeställd och konsertplåten är köpt så jag sitter bara tålmodigt och väntar...
Så länge kan jag ta upp en fin platta med dom!
Fear Of A Blank Planet av Porcupine Tree (2007)
Hur jag först kom i kontakt med Steven Wilson och PT var genom Opeths DVD Lamentations där han medverkade i inspelningen och prduktionen av deras dubbel CD release (Deliverence och Damnation). När Mikael Åkerfeldt talar väl om ett annat band på sin DVD då kan man inte annat än söka upp dom och provlyssna.
I regel brukar jag leta mig bakåt i "Discon" och börja från början, för att se utvecklingen. Men här gick jag på deras senaste släpp direkt, vilket just är Fear of a blank planet.
Kuriosan över namnet är att den är smått kopierad av en gammal Public Enemy skiva som betittlades med Fear of a black planet. Tydligen ska lyric temat stämma överens med Public Enemys men det har jag själv inte kollat upp.
Skivan i sig är en väldigt fint hanterad bit musik och meningsfull lyrik vilket ibland jag kan tycka är ganska orelevant. Men här kommer det till en koncept platta i högsta grad som handlar om hur ungdommen avväcklar sin nyfikenhet och sluter sig från omvärlden framför TV/datorn. Hela det temat är väldigt enkelt att följa i lyriken, inte kryptiskt på något vis. Den här skivan faller i mitt fack där jag sätter på den och måste lyssna på hela i ett svep och inte flippa runt bland låtarna, det är trotts allt en väldigt stämmningsfull skiva och det är så jag tror Steven Wilson avsåg att den skulle upplevas. Efter den här började jag leta mig bakåt i katalogen och hittade flera ädelstenar, vilka troligen kommer dyka upp här dom med som jag har lovat med nästan varje artist jag bifogat. Men först i tur blir nog deras kommande platta The Incident, de man fått provlyssna på webben låter fenomenalt! Njut av den här skivan i sin helhet gott folk! Ni kommer inte bli besvikna!
Bästa Låtarna:
Fear of A Blank Planet
My Ashes
Anesthetize
Sentimental
Way Out of Hrere
/P
På tal om Beatles...
Ser man på, när man nämner Beatles i föregående inlägg så får man en fet leverans i SvD vid frukostbordet.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3463843.svd
En fet box med alla Beatles skivor Remastrade, då har man något att önska sig i julklapp... eller så kommer man va så illa tvungen att köpa den snarast möjligt, vi får se helt enkelt. Så nu updaterar jag även med information, inte bara mit eget "tycka och tänka" om skivor. Trevlig helg!
/p
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3463843.svd
En fet box med alla Beatles skivor Remastrade, då har man något att önska sig i julklapp... eller så kommer man va så illa tvungen att köpa den snarast möjligt, vi får se helt enkelt. Så nu updaterar jag även med information, inte bara mit eget "tycka och tänka" om skivor. Trevlig helg!
/p
Skiva #6
Jag kom på mig själv idag med att tänka på skivorna som ploppar upp här. Dom är ju väldigt slumpade för de bestämms av när jag känner för dom. Jag trodde att bloggen skulle bli mer föredömlig i inläggen som; alla borde lyssna på st. peppers lonley... etc. Den kanske kommer en dag för den med men idag är det faktiskt dags att dra fram ett riktigt gammalt världsarv, som inte Beatles gjort...
Machine Head av Deep Purple (1971)
Alla minns vi den gammla klassickern smoke on the water inte sant? Den fick lite väl mycket uppmärksamhet för att komma från en platta med så många andra bättre låtar. Machine Head har sagts vara en av dom mer tongivande plattorna för heavy metal vågen, vilket inte förvånar mig.
Jag kommer ihåg när man var bara liten grabb och farsan drog fram Deep Purple och lärde mig smoke on the water på gitarr. Sen var det upp till en själv att utforska dom mer, tursom behövde man bara byta spår för att höra Richie Blackmoore bränna av solon som ingen annan på den tiden. Jag kan bara tänka mig hur det var på 70-talet när den här skivan kom. Den här plattan ligger fortfarande mig varmt om hjärtat och den har varit tongivande i mitt liv också vill jag tro, jag sitter fortfarande och spelar space truckin' med samma enthusiasm som då. Mycket annat bra har också kommit från Deep Purple, får hoppas att jag omnämner det sen. Tills vidare, njut!
Bästa låtarna:
Highway Star
Maybe I'm Leo
Pictures From Home
Lazy
Space Truckin'
When A Blind Man Cries
/P
Machine Head av Deep Purple (1971)
Alla minns vi den gammla klassickern smoke on the water inte sant? Den fick lite väl mycket uppmärksamhet för att komma från en platta med så många andra bättre låtar. Machine Head har sagts vara en av dom mer tongivande plattorna för heavy metal vågen, vilket inte förvånar mig.
Jag kommer ihåg när man var bara liten grabb och farsan drog fram Deep Purple och lärde mig smoke on the water på gitarr. Sen var det upp till en själv att utforska dom mer, tursom behövde man bara byta spår för att höra Richie Blackmoore bränna av solon som ingen annan på den tiden. Jag kan bara tänka mig hur det var på 70-talet när den här skivan kom. Den här plattan ligger fortfarande mig varmt om hjärtat och den har varit tongivande i mitt liv också vill jag tro, jag sitter fortfarande och spelar space truckin' med samma enthusiasm som då. Mycket annat bra har också kommit från Deep Purple, får hoppas att jag omnämner det sen. Tills vidare, njut!
Bästa låtarna:
Highway Star
Maybe I'm Leo
Pictures From Home
Lazy
Space Truckin'
When A Blind Man Cries
/P
Skiva #5
året är 2009 ingen skiva sen 05, kört okända konserter men nu är året 2009 och en ny skiva kommer i oktober samt ett gig i salemkyrkan... ska bara lära mig vart den är och försöka komma dit. För att sumera 2005 hörde jag en skiva som "blew my mind away" och den kommer här...
Organic av Freak Kitchen (2005)
Medryckande musik? ja! Men det låter ju poppigt? Det är precis va det är!
Spectrat av Freak Kitchen är pop till jazz. Virtuosen matthias Eklund har ett gott öra för musik och han sätter ihop den här plattan med en rad schysta låtar om dagens problem i världen och hemmet. På första låten bjuder an även in Ronald Thal (Bumblefoot) att sjunga och spela gitarr. Jag vågar inte riktigt rakt utt säga det men deras musik är lite som Bobby Brown av Frank zappa, intressanta musiker bestämmer sig för att göra hit-låtar. Fast dom klämmer in lite meckiga bitar i musiken fortfarande för att inte göra musiken helt ointressant. Nu har jag spritt det goda ordet och det är bara för er att kolla upp dom! Väntan på skivan Land of the Freaks har nu börjat....
Bästa Låtarna:
Speak When Spoken To
The Rights To You
Chest Pain Waltz
Mussolini Mind
Guilt Trip
Sob Story
/P
Ps. Jag vill tacka D för hans inlägg på Wu-Tang, han kompletterar mig väl här på bloggen :) Ds.
Organic av Freak Kitchen (2005)
Medryckande musik? ja! Men det låter ju poppigt? Det är precis va det är!
Spectrat av Freak Kitchen är pop till jazz. Virtuosen matthias Eklund har ett gott öra för musik och han sätter ihop den här plattan med en rad schysta låtar om dagens problem i världen och hemmet. På första låten bjuder an även in Ronald Thal (Bumblefoot) att sjunga och spela gitarr. Jag vågar inte riktigt rakt utt säga det men deras musik är lite som Bobby Brown av Frank zappa, intressanta musiker bestämmer sig för att göra hit-låtar. Fast dom klämmer in lite meckiga bitar i musiken fortfarande för att inte göra musiken helt ointressant. Nu har jag spritt det goda ordet och det är bara för er att kolla upp dom! Väntan på skivan Land of the Freaks har nu börjat....
Bästa Låtarna:
Speak When Spoken To
The Rights To You
Chest Pain Waltz
Mussolini Mind
Guilt Trip
Sob Story
/P
Ps. Jag vill tacka D för hans inlägg på Wu-Tang, han kompletterar mig väl här på bloggen :) Ds.
Skiva #4 gästinlägg
För min avsaknad av hiphop i samlingen har jag bjudit in en polare att skriva på Fonogram om det han kan bäst. Här kommer hans första inlägg.
Wu-Tang Clan - 36 Chambers (1993)
Wu-Tang Clan - 36 Chambers (1993)
Ett måste i hiphopbiblioteket. Wu-Tang Clan levererar som det ska göras från Östkusten och dom gör detta med beats lika tunga som bly och rimmar bättre än någon annan hört tidigare.Så fort man sätter på skivan så brassar det genast iväg med ett sample från filmen "Shaolin and Wu Tang" och sedan kickar "Bring da Ruckus" ordentligt iväg.Med nio medlemmar och minus U-God som satt inspärrad under typ hela inspelningen av skivan så visar dom hur man levererar på riktigt old school-vis. Jag höll nästan på att glömma av låten C.R.E.A.M.(Cash rules everything around me) där man får leta länge efter en lika skarp vers av Raekwon och Inspecta deck sedan följer en mjuk refräng som sjungs som den ska av Method Man. En låt som man aldrig tröttnar på.Producenterna på denna platta är kungligheter som: Prince Rakeem , Method Man, Ol' Dirty Bastard och 4th Disciple
Dom bästa spåren enligt mig på plattan är följande:
Da mystery of chessboxin'
C.R.E.A.M.
Method Man
Protect ya neck
Clan in da front
/D
Skiva #3
Som många andra dagar satte man sig framför lådan för att updatera sig om världen men shuffeln i itunes påminnde mig att skiva 3 ska göras nu.
No Interference av Dysrythmia (2001)
Ordet dom valt somm namn har en beskriving i wikipedias ordbok; A Disturbance to an otherwise normal rhythm.
Vilket också är en perfekt beskrivning på dom, dom är väl skolade i jazz för att säga det minsta.
Med det i bagaget och knytningar till Spastic Inc och Origin så väntar man sig stordåd, och det är precis vad man får. Jag älskar band som meshuggah och tool, inte för att just dom två är speciellt lika men jag tycker alla de här grupperna någonstans har gemensamma nämnare. Trummisen Jeff Eber är som man kallar det "in the poket". Om du gillar "matte-musik", meck och kanske lite post-rock influenser, då är det bara att köpa. Fabriken Dysrythmia har inte gjort mig besviken sen den här releasen. Nu är det bara för dom att ta med sig sin galenskap till Europa för det här kan vara lite för bra för att missa. Jag ska nu försöka komma åt deras nya skiva Psychic Maps, så ni kanske får se den här på bloggen inom en snar framtid.
Bästa låtarna:
Body Destroyed, Brain Intact
No Interference
Circulatory System Overhaul
Let You Fall
Orbiting
Nutritional Facelift
Four, Five, Six Minutes Late
/P
No Interference av Dysrythmia (2001)
Ordet dom valt somm namn har en beskriving i wikipedias ordbok; A Disturbance to an otherwise normal rhythm.
Vilket också är en perfekt beskrivning på dom, dom är väl skolade i jazz för att säga det minsta.
Med det i bagaget och knytningar till Spastic Inc och Origin så väntar man sig stordåd, och det är precis vad man får. Jag älskar band som meshuggah och tool, inte för att just dom två är speciellt lika men jag tycker alla de här grupperna någonstans har gemensamma nämnare. Trummisen Jeff Eber är som man kallar det "in the poket". Om du gillar "matte-musik", meck och kanske lite post-rock influenser, då är det bara att köpa. Fabriken Dysrythmia har inte gjort mig besviken sen den här releasen. Nu är det bara för dom att ta med sig sin galenskap till Europa för det här kan vara lite för bra för att missa. Jag ska nu försöka komma åt deras nya skiva Psychic Maps, så ni kanske får se den här på bloggen inom en snar framtid.
Bästa låtarna:
Body Destroyed, Brain Intact
No Interference
Circulatory System Overhaul
Let You Fall
Orbiting
Nutritional Facelift
Four, Five, Six Minutes Late
/P
