Fonogram

The Resistance av Muse (2009)

En uppföljare på Black Holes And Revelations? svårslaget? JA, men kan dom ha lyckats?
När jag fick den idag kunde jag inte hejda mig och började strecklyssna den direkt och t.om följa med i texthäftet. Jag tror man ska lyssna på den här skivan med ett väldigt öppet hjärta, annars kan det bli knasigt.
Jag var ivrig och väntade mig riktigt najs ös i gammal anda. Men den här skivan tar en lite annan riktning, vilket var en besvikelse till en början men nu ett par lyssningar senare har de börjat jämna ut sig och man tar en annan infallsvinkel till den.
Det är utan att tveka en ganska lugn och symfonisk platta, vilket alltid har varit inslag i muse musik men här har det helt klart tagit över. Kanske var dom lite trötta på det gammla?
Tolka mig inte fel, det riktigt stinker muse om plattan men den är lite annorlunda.
Dom har även visat att dom är ritkiga Queen fans på Unitet States of Eurasia/Colateral Damage som är jävligt roligt att lyssna på. Även en tre dels Sympfoni som skivan avslutas med är riktigt avslappnade att lyssna på, riktigt pompös.
Den är väldigt poppig också, men det har dom väll alltid varit? Jag inbillar mig att det är mer än vanligt. Kan va avsaknad av deras riktigt skrikiga dist dom har använt förr. Som slutsats på soundet är det väll det jag mest saknar i ljudbilden överlag.
Det enda stället plattan riktigt faller platt är låten Undisclosed Desires som är på tok för MTV pop/RNB för mig. Men annars bra skiva, jag ångrar inte köpet alls! Provlyssna den vettja.

Bästa låtarna:
Uprising
Resistance
United States Of Eurasia / Colateral Damage
Unnatural Selection
MK Ultra
Exogenesis: Symphony Part 1 (overture)
Exogenesis: Symphony Part 2 (Cross-Pollination)


/P