Fonogram

för att bevisa att jag också läser tidningen (iallafall SvDs kultur tidning) så tar vi en skiva som inte är nyhetsaktuell men iallafall personen ifråga. Den store romantik poeten Leonard Cohen, för idag förstår ni fyller han 75 år. Vad är då inte merp assande en hans senaste live skiva inspelade i London 2008.



Live In London av Leonard Cohen (2008)

Leonard Cohen, myten bakom den omtalad och sönderspelade låten på idol; Hallelujah. Men det är mycket mer från den här artisten som är av högsta tänklbara kvalité.
Jag känner inte till han väl, han har i sin karriär släppt 10 studio album med växlande kvalité antar jag. Men jag såg affichen för hans live show som har samma motiv som omslaget på skivan ock tänkte; Jävlar vilken ball gubbe. Sedan fick jag vet av min pappa att man ska defentift kolla upp honom.
Så jag tog den här skivan som mjukstart, live brukar oftast vara en slags best off, och jag gjorde helt rätt. Han är en ruskigt bra live artist så risken är nu att jag blir besviken på honom i studiomiljö.
Det här måste också vara hans ultimata "best off" för de finns ingen låt som faller.
En riktig hångel-middag platta, vem som har sånna nuförtiden...
Men helt klar hög mysfaktor. Har man hört Imogean Heap eller kanske Jeff Buckley sjunga Halleluja kommer man inte bli besviken på det här, min slutsats är att han defentift är bättre. Han är jävligt "easy listening" så ta för er av han i vilket medium ni nu än känner för.

Bästa låtarna:
Dance Me To The End Of Love
The Future
Ain't No Cure For Love
Bird On The Wire
Everybody Knows
Suzanne
The Gypsy's Wife
Boogie Street
Hallelujah
I'm Your Man
Take This Waltz


/P