Skiva #8
Eftersom jag senast skrev om Porcupine Tree så påminnde jag mig själv om deras koppling till opeth och jobbet Steven Wilson gjorde på deras plattor. Så idag ska jag ge en av deras plattor lite ljus som just han medverkade på.
Damnation av Opeth (2003)
Historian som jag förstår den var att när det kom till att göra den här plattan hade dom den vanliga mixen i soppan som Opeth brukar ha; En hel del "hårda" låtar och "softa" låtar som dom brukar ha och blanda jävligt fint på sina skivsläpp. Men här bestämde dom istället att släppa två skivor, en mjuk och en hård. Den hårda var Deliverence och den mjuka Damnation. Många som inte blivit särskilt förtjusta i den hårda orienteringen i Opeths musik brukar ändå falla för den här skivan, säga vad man vill men Mikael Åkerfeldt är den vassaste kniven i lådan och kan utan tvekan skriva jävligt bra musik.
Här får dom verkligen smeka på med balladerna och deras jazzorienterade influenser, just deras trummis dom hade på den här plattan Martin Lopez* har riktigt fin känsla för den här typen av spel
De känns dock som att den här skivan glänser extra mycket för att dess bror (Deliverence) har ganska dålig produktion, som en god vänn sa till mig; den saknar tryck! Tolka mig inte fel, Damnation är en grymmt bra platta lika så Deliverence. Men jobbet Steven Wilson gjore på Damnation är fenomenalt. Helt klart borde folk som gillar den här plattan prova deras andra material, en god vänn till mig som jag lärde gilla den här plattan har börjat se de fina i deras andra musik. Så alla kan lära sig som tur är, prova du med! I min bok är alla Opeths plattor bra, det är mycket sagt jämtemot andra band.
Bästa låtarna:
Windopane
In My Time Of Need
Closure
Hope Leaves
To Rid The Diseas
Ending Credits
Martin Lopez*: Martin Lopez medverkade i Opeth mellan åren 1998-2005, innan han var tvungen att lämna Opeth på grund av problem med sin häsla och välbefinnande.
Damnation av Opeth (2003)
Historian som jag förstår den var att när det kom till att göra den här plattan hade dom den vanliga mixen i soppan som Opeth brukar ha; En hel del "hårda" låtar och "softa" låtar som dom brukar ha och blanda jävligt fint på sina skivsläpp. Men här bestämde dom istället att släppa två skivor, en mjuk och en hård. Den hårda var Deliverence och den mjuka Damnation. Många som inte blivit särskilt förtjusta i den hårda orienteringen i Opeths musik brukar ändå falla för den här skivan, säga vad man vill men Mikael Åkerfeldt är den vassaste kniven i lådan och kan utan tvekan skriva jävligt bra musik.
Här får dom verkligen smeka på med balladerna och deras jazzorienterade influenser, just deras trummis dom hade på den här plattan Martin Lopez* har riktigt fin känsla för den här typen av spel
De känns dock som att den här skivan glänser extra mycket för att dess bror (Deliverence) har ganska dålig produktion, som en god vänn sa till mig; den saknar tryck! Tolka mig inte fel, Damnation är en grymmt bra platta lika så Deliverence. Men jobbet Steven Wilson gjore på Damnation är fenomenalt. Helt klart borde folk som gillar den här plattan prova deras andra material, en god vänn till mig som jag lärde gilla den här plattan har börjat se de fina i deras andra musik. Så alla kan lära sig som tur är, prova du med! I min bok är alla Opeths plattor bra, det är mycket sagt jämtemot andra band.
Bästa låtarna:
Windopane
In My Time Of Need
Closure
Hope Leaves
To Rid The Diseas
Ending Credits
Martin Lopez*: Martin Lopez medverkade i Opeth mellan åren 1998-2005, innan han var tvungen att lämna Opeth på grund av problem med sin häsla och välbefinnande.
Kommentarer
Trackback
