Skiva #21
Back to the roots... again.
Storm Of The Light's Bane av Dissection (1995)
Jag kommer ifrån det men trillar tillbaka ner i diket med jämna mellanrum i vanlig ordning.
Jag kan inte komma ifrån att Dissection från Göteborg 1993 och 1995 släppte två äckligt bra skivor, den här är en av dom.
När man tänker Dissection då tänker man... black metal? Igentligen inte, dom ville kalla den musik dom gjorde för "Anti-cosmic metal of death" vilket är ett ganska löjligt namn baserat på bandets religösa preferenser. Just den biten gick över styr på deras come-back skiva Reinkaos 2006 enligt mig.
Men deras musik är inte riktigt black metal, de spelar något helt annat. Visst har dom riff som är väldigt black men i överlag inte. För lyssnar man på saker som t.ex burzum så hör man att det handlar om något helt annat.
Vad gjorde dom som var speciellt igentligen? Alvarligt talat vet jag faktiskt inte. Men en dag plockade Jon Nödtveit upp en gitarr med en vision om hur musik ska låta, och han gjorde precis det.
Det är lite otajt ibland och ljudbilden är helt banal, så mycket reverb har nog ingen använt på ett trummset förutom Phil Collins. Fast det är absolut fenomenalt.
Liknande musik kan bli stelt och tappa scharmen med åren medans Dissection förblir äckligt bra och ett sant nöje att lyssna på.
Jag säger inte att de gjorde plattor som Dark Side Of The Moon och blir förevigade med den musik dom gjorde. Men dom lämmnade ett bestående intryck med sina tre skivor, och jag tror dom kommer finnas kvar som en milstolpe för svensk musik. Jag börjar låta lite väl blödig och det här kan vara lite svårsmält för de flesta, men vill ni prova något annat så är det här ett jävligt bra ställe att börja.
Jag sitter själv just nu och tänker tillbaka på de fantastiska come-back conceterna de genomförde efter att Jon frigivits från sin fängelsedom och sedan efter vad de kallade "midsummer massacre" på hovet tog han sitt liv för att han var i enklaste mening; klar.
Bästa låtarna:
Nights Blood
Unhallowed
Where Dead Angels Lie
Retribution - Storm Of The Light's Bane
Thorns Of Crimson Death
Soulreaper
Son of Mourning
Jon Andreas Nödtveidt
28 juni 1975 - 13 augusti 2006
/P
Storm Of The Light's Bane av Dissection (1995)
Jag kommer ifrån det men trillar tillbaka ner i diket med jämna mellanrum i vanlig ordning.
Jag kan inte komma ifrån att Dissection från Göteborg 1993 och 1995 släppte två äckligt bra skivor, den här är en av dom.
När man tänker Dissection då tänker man... black metal? Igentligen inte, dom ville kalla den musik dom gjorde för "Anti-cosmic metal of death" vilket är ett ganska löjligt namn baserat på bandets religösa preferenser. Just den biten gick över styr på deras come-back skiva Reinkaos 2006 enligt mig.
Men deras musik är inte riktigt black metal, de spelar något helt annat. Visst har dom riff som är väldigt black men i överlag inte. För lyssnar man på saker som t.ex burzum så hör man att det handlar om något helt annat.
Vad gjorde dom som var speciellt igentligen? Alvarligt talat vet jag faktiskt inte. Men en dag plockade Jon Nödtveit upp en gitarr med en vision om hur musik ska låta, och han gjorde precis det.
Det är lite otajt ibland och ljudbilden är helt banal, så mycket reverb har nog ingen använt på ett trummset förutom Phil Collins. Fast det är absolut fenomenalt.
Liknande musik kan bli stelt och tappa scharmen med åren medans Dissection förblir äckligt bra och ett sant nöje att lyssna på.
Jag säger inte att de gjorde plattor som Dark Side Of The Moon och blir förevigade med den musik dom gjorde. Men dom lämmnade ett bestående intryck med sina tre skivor, och jag tror dom kommer finnas kvar som en milstolpe för svensk musik. Jag börjar låta lite väl blödig och det här kan vara lite svårsmält för de flesta, men vill ni prova något annat så är det här ett jävligt bra ställe att börja.
Jag sitter själv just nu och tänker tillbaka på de fantastiska come-back conceterna de genomförde efter att Jon frigivits från sin fängelsedom och sedan efter vad de kallade "midsummer massacre" på hovet tog han sitt liv för att han var i enklaste mening; klar.
Bästa låtarna:
Nights Blood
Unhallowed
Where Dead Angels Lie
Retribution - Storm Of The Light's Bane
Thorns Of Crimson Death
Soulreaper
Son of Mourning
Jon Andreas Nödtveidt
28 juni 1975 - 13 augusti 2006
/P
Kommentarer
Trackback
