Konsertkväll 2
Idag intar Muse arenan med buller å bång, en fet scénshow är att räkna med. Så ikväll ska man få njuta av en förstklassig liveakt och några öl på det kanske.
/P
Konsertkväll
Jag ber om ursäkt för att jag varit på latsidan med bloggen, men det har varit mycket på sista tiden (kan jag alltid ljuga om). Ikväll är det konsert iallfall, riktigt taggad!
Porcupine Tree intar Arenan ikväll och en storartad upplevelse är att vänta sig.
Jag skrev ett litet inlägg om deras skiva Fear Of A Blank Planet tidigare i bloggen om ni missat det kan ni ta er en läsare. Jag vet att jag har lovat att skriva om deras nya paltta the incident, det kommer... jag lovar.
Jag kanske skriver en rad om konserten också, jag har inte bestämt mig på den punkten ännu.
Nu sitter jag och avnjuter en kall och lyssnar runt lite i Porcupine Tree biblioteket som beredksap för kvällen. Jag återkommer...
/P
Porcupine Tree intar Arenan ikväll och en storartad upplevelse är att vänta sig.
Jag skrev ett litet inlägg om deras skiva Fear Of A Blank Planet tidigare i bloggen om ni missat det kan ni ta er en läsare. Jag vet att jag har lovat att skriva om deras nya paltta the incident, det kommer... jag lovar.
Jag kanske skriver en rad om konserten också, jag har inte bestämt mig på den punkten ännu.
Nu sitter jag och avnjuter en kall och lyssnar runt lite i Porcupine Tree biblioteket som beredksap för kvällen. Jag återkommer...
/P
Skiva #22
Dags att hylla "The Boss"
Greetings From Asbury Park N.J av Bruce Springsteen (1973)
Hans första studioplatta, klart den mest spännande att lyssna på. Grunden som skulle formas till den Bruce vi känner idag.
Jag kom inte i kontakt med den här plattan först, när jag blev påtänkt i sängakmmaren hade farsan stuvat undan sin LP samling och köpt en cd spelare och inte orkat köpa om alla skivorna så det var begränsat.
Men jag växte upp med The Boss i spelaren och har alltid gillat honom, han har gått i intresse perioder. När jag fick höra den här skivan första gången minns jag att det var i helt rätt tilfälle, man hade spelat sönder born to run plattan och övriga. Då köpte pappa den är och sa att den här måste jag lyssna på. Det var "love at first sight", hade aldrig hört Bruce låta så här. Men det var precis den Bruce jag behövde just då.
Nu hänger den på min lilla Bruce springsteen hall of fame över sängen tillsammans med ett par andra LPs, man drömmer sig bort till dom glada sommardagarna man såg honom på Ullevi och förra sommaren på stadion. Det här är klart en av hans bästa skivor så gillar ni Bruce för något anant än Born In The USA låten så lyssna! Som Little Steven Van Zandt skulle sagt; IT'S BOSS TIME!
Bästa låtarna:
Blinded By The Light
Mary Queen Of Arkansas
Lost In The Flood
For You
Spirits In The Night
/P
Greetings From Asbury Park N.J av Bruce Springsteen (1973)
Hans första studioplatta, klart den mest spännande att lyssna på. Grunden som skulle formas till den Bruce vi känner idag.
Jag kom inte i kontakt med den här plattan först, när jag blev påtänkt i sängakmmaren hade farsan stuvat undan sin LP samling och köpt en cd spelare och inte orkat köpa om alla skivorna så det var begränsat.
Men jag växte upp med The Boss i spelaren och har alltid gillat honom, han har gått i intresse perioder. När jag fick höra den här skivan första gången minns jag att det var i helt rätt tilfälle, man hade spelat sönder born to run plattan och övriga. Då köpte pappa den är och sa att den här måste jag lyssna på. Det var "love at first sight", hade aldrig hört Bruce låta så här. Men det var precis den Bruce jag behövde just då.
Nu hänger den på min lilla Bruce springsteen hall of fame över sängen tillsammans med ett par andra LPs, man drömmer sig bort till dom glada sommardagarna man såg honom på Ullevi och förra sommaren på stadion. Det här är klart en av hans bästa skivor så gillar ni Bruce för något anant än Born In The USA låten så lyssna! Som Little Steven Van Zandt skulle sagt; IT'S BOSS TIME!
Bästa låtarna:
Blinded By The Light
Mary Queen Of Arkansas
Lost In The Flood
For You
Spirits In The Night
/P
Skiva #21
Back to the roots... again.
Storm Of The Light's Bane av Dissection (1995)
Jag kommer ifrån det men trillar tillbaka ner i diket med jämna mellanrum i vanlig ordning.
Jag kan inte komma ifrån att Dissection från Göteborg 1993 och 1995 släppte två äckligt bra skivor, den här är en av dom.
När man tänker Dissection då tänker man... black metal? Igentligen inte, dom ville kalla den musik dom gjorde för "Anti-cosmic metal of death" vilket är ett ganska löjligt namn baserat på bandets religösa preferenser. Just den biten gick över styr på deras come-back skiva Reinkaos 2006 enligt mig.
Men deras musik är inte riktigt black metal, de spelar något helt annat. Visst har dom riff som är väldigt black men i överlag inte. För lyssnar man på saker som t.ex burzum så hör man att det handlar om något helt annat.
Vad gjorde dom som var speciellt igentligen? Alvarligt talat vet jag faktiskt inte. Men en dag plockade Jon Nödtveit upp en gitarr med en vision om hur musik ska låta, och han gjorde precis det.
Det är lite otajt ibland och ljudbilden är helt banal, så mycket reverb har nog ingen använt på ett trummset förutom Phil Collins. Fast det är absolut fenomenalt.
Liknande musik kan bli stelt och tappa scharmen med åren medans Dissection förblir äckligt bra och ett sant nöje att lyssna på.
Jag säger inte att de gjorde plattor som Dark Side Of The Moon och blir förevigade med den musik dom gjorde. Men dom lämmnade ett bestående intryck med sina tre skivor, och jag tror dom kommer finnas kvar som en milstolpe för svensk musik. Jag börjar låta lite väl blödig och det här kan vara lite svårsmält för de flesta, men vill ni prova något annat så är det här ett jävligt bra ställe att börja.
Jag sitter själv just nu och tänker tillbaka på de fantastiska come-back conceterna de genomförde efter att Jon frigivits från sin fängelsedom och sedan efter vad de kallade "midsummer massacre" på hovet tog han sitt liv för att han var i enklaste mening; klar.
Bästa låtarna:
Nights Blood
Unhallowed
Where Dead Angels Lie
Retribution - Storm Of The Light's Bane
Thorns Of Crimson Death
Soulreaper
Son of Mourning
Jon Andreas Nödtveidt
28 juni 1975 - 13 augusti 2006
/P
Storm Of The Light's Bane av Dissection (1995)
Jag kommer ifrån det men trillar tillbaka ner i diket med jämna mellanrum i vanlig ordning.
Jag kan inte komma ifrån att Dissection från Göteborg 1993 och 1995 släppte två äckligt bra skivor, den här är en av dom.
När man tänker Dissection då tänker man... black metal? Igentligen inte, dom ville kalla den musik dom gjorde för "Anti-cosmic metal of death" vilket är ett ganska löjligt namn baserat på bandets religösa preferenser. Just den biten gick över styr på deras come-back skiva Reinkaos 2006 enligt mig.
Men deras musik är inte riktigt black metal, de spelar något helt annat. Visst har dom riff som är väldigt black men i överlag inte. För lyssnar man på saker som t.ex burzum så hör man att det handlar om något helt annat.
Vad gjorde dom som var speciellt igentligen? Alvarligt talat vet jag faktiskt inte. Men en dag plockade Jon Nödtveit upp en gitarr med en vision om hur musik ska låta, och han gjorde precis det.
Det är lite otajt ibland och ljudbilden är helt banal, så mycket reverb har nog ingen använt på ett trummset förutom Phil Collins. Fast det är absolut fenomenalt.
Liknande musik kan bli stelt och tappa scharmen med åren medans Dissection förblir äckligt bra och ett sant nöje att lyssna på.
Jag säger inte att de gjorde plattor som Dark Side Of The Moon och blir förevigade med den musik dom gjorde. Men dom lämmnade ett bestående intryck med sina tre skivor, och jag tror dom kommer finnas kvar som en milstolpe för svensk musik. Jag börjar låta lite väl blödig och det här kan vara lite svårsmält för de flesta, men vill ni prova något annat så är det här ett jävligt bra ställe att börja.
Jag sitter själv just nu och tänker tillbaka på de fantastiska come-back conceterna de genomförde efter att Jon frigivits från sin fängelsedom och sedan efter vad de kallade "midsummer massacre" på hovet tog han sitt liv för att han var i enklaste mening; klar.
Bästa låtarna:
Nights Blood
Unhallowed
Where Dead Angels Lie
Retribution - Storm Of The Light's Bane
Thorns Of Crimson Death
Soulreaper
Son of Mourning
Jon Andreas Nödtveidt
28 juni 1975 - 13 augusti 2006
/P
Skiva #20
Nu är det dags att ge Mean Streets sin tid i rampljuset.
Mean Streets av Mean Streets (2009)
Nicke Andersson har ett nytt projekt med Amir Chamdins från Infinite Mass. När Nicke Andersson gör något bör man lyssna, hans meritlista är lång. Som exempel tar vi iallafall; The Hellacopters, Entomed och Death Breath, om man vill veta mer är det utförligt beskrivet på wikipedia.
Det här bandet beskrevs av min bloggkolega som; rockabilly-Tarantino-sjuttiotals-soul och svängig post-punk-pop-rock. Det är en bra beskrivning i min bok också, för sitter man och dagrömmer kommer man på scener ur Tarantinofilmer där den här musik kan vara.
Som stilen beskrivs så förstår ni också att låtarnas stil varierar ordentligt och det är jävligt roligt att lyssna på, man hör smågrejer som man fastnar för.
Dom kommer att spela två datum på debaser nu i oktober så jag ska försöka komma dit på ett av dom, nån som ska med?
Skivan är splitter och det riktigt skön musik att lyssna på så surfa nu in på spotify! Eller så köper ni skivan, det är förvisso en ganska fattig skapelse med tunn booklet.
Bästa låtarna:
Born in 1974
Streetcar Named Desire
Time To Kill
Walking Stick
Bliss
Mean Street City
/P
Mean Streets av Mean Streets (2009)
Nicke Andersson har ett nytt projekt med Amir Chamdins från Infinite Mass. När Nicke Andersson gör något bör man lyssna, hans meritlista är lång. Som exempel tar vi iallafall; The Hellacopters, Entomed och Death Breath, om man vill veta mer är det utförligt beskrivet på wikipedia.
Det här bandet beskrevs av min bloggkolega som; rockabilly-Tarantino-sjuttiotals-soul och svängig post-punk-pop-rock. Det är en bra beskrivning i min bok också, för sitter man och dagrömmer kommer man på scener ur Tarantinofilmer där den här musik kan vara.
Som stilen beskrivs så förstår ni också att låtarnas stil varierar ordentligt och det är jävligt roligt att lyssna på, man hör smågrejer som man fastnar för.
Dom kommer att spela två datum på debaser nu i oktober så jag ska försöka komma dit på ett av dom, nån som ska med?
Skivan är splitter och det riktigt skön musik att lyssna på så surfa nu in på spotify! Eller så köper ni skivan, det är förvisso en ganska fattig skapelse med tunn booklet.
Bästa låtarna:
Born in 1974
Streetcar Named Desire
Time To Kill
Walking Stick
Bliss
Mean Street City
/P
